Misää kulkee voitontavoittelun moraalinen raja?

Markkinatalous on ollut yksi modernin historian merkittävimmistä hyvinvoinnin, talouskasvun ja elintason nousun mahdollistajista. Viidennen sukupolven yrittäjänä puolustan vahvasti yrittäjyyttä, yksityistä omistajuutta ja vastuullista markkinataloutta.

Markkinatalouden uskottava puolustaminen ei kuitenkaan tarkoita sen kielteisten ilmiöiden sivuuttamista. Päinvastoin. Epäkohtien tunnistaminen ja niihin puuttuminen vahvistavat järjestelmän toimivuutta ja oikeudenmukaisuutta.

Minulle yksi periaate on selkeä: mitä suurempi epäsuhta yrityksen ja ihmisen tiedon, vallan tai toimintakyvyn välillä on ja mitä vakavampaa vahinkoa yrityksen toiminnasta voi aiheutua, sitä suurempi on yrityksen vastuu.

Olivia Oraksen traaginen kuolema muistuttaa, kuinka vakavista asioista joillakin toimialoilla on kyse. Kun liiketoimintaan liittyy riski ihmisen terveydelle tai hengelle, turvallisuudesta ei voida tinkiä paremman katteen vuoksi.

Tämä ei poista yksilön vastuuta omista valinnoistaan. Olennaista on löytää tasapaino yksilön, yrityksen ja yhteiskunnan vastuiden välillä.

Jos sääntely ei riitä suojelemaan ihmisiä vakavilta haitoilta, sitä on uskallettava tiukentaa. Lainsäädäntö ei kuitenkaan ratkaise kaikkea. Se, että jokin on lain mukaan sallittua, ei tarkoita, että se olisi oikein. Silloin ratkaisee yrityksen oma moraalinen kompassi.

Yrittäjyys merkitsee vapautta rakentaa, ottaa riskiä, onnistua ja vaurastua. Tätä vapautta pitää Suomessa puolustaa ja edistää, mutta siihen kuuluu aina myös vastuu.

Voittoja ei pidä maksimoida kenenkään terveyden, hädän tai hengen kustannuksella.

Vastuullisuus ei ole vapaan markkinatalouden vastakohta. Se on sen uskottavuuden ja toimivuuden perusedellytys.

Var går den moraliska gränsen för vinstmaximering?

Marknadsekonomin har varit en av de viktigaste drivkrafterna bakom välstånd, ekonomisk tillväxt och stigande levnadsstandard i modern tid. Som företagare i femte generationen försvarar jag starkt företagande, privat ägande och en ansvarsfull marknadsekonomi.

Ett trovärdigt försvar av marknadsekonomin innebär dock inte att dess negativa sidor ska förbises. Tvärtom. Att identifiera missförhållanden och ingripa mot dem stärker systemets funktion och rättvisa.

För mig är en princip tydlig: ju större obalansen är mellan företaget och den enskilda människan i fråga om kunskap, makt eller handlingsförmåga, och ju allvarligare skada företagets verksamhet kan orsaka, desto större är företagets ansvar.

Olivia Oras tragiska död påminner oss om hur allvarliga frågor det kan handla om inom vissa branscher. När affärsverksamhet medför risker för människors hälsa eller liv får man inte tumma på säkerheten för högre marginalers skull.

Det fråntar inte individen ansvaret för sina egna val. Det viktiga är att hitta en balans mellan individens, företagets och samhällets ansvar.

Om regleringen inte räcker till för att skydda människor mot allvarliga skador måste vi våga skärpa den. Lagstiftningen löser ändå inte allt. Att något är tillåtet enligt lag betyder inte att det är rätt. Då är det företagets egen moraliska kompass som avgör.

Företagande innebär friheten att skapa, ta risker, lyckas och bygga välstånd. Den friheten måste försvaras och förebyggas i Finland, men med den följer alltid också ansvar.

Vinster får inte maximeras på bekostnad av någons hälsa, utsatthet eller liv.
Ansvarstagande är inte fria marknadsekonomins motsats. Det är en grundförutsättning för dess trovärdighet och funktion.